Om tamråttan
Tamråttan vinner allt större intresse och uppskattning som sällskapsdjur. Idag är det inte längre särskilt ”konstigt” att ha en råtta som husdjur! Den lilla gnagaren gör sitt intrång i hem och hjärtan i alla kategorier – unga som gamla, familjer som ensamstående.
En presentation av tamråttan kan vara på sin plats. Dess latinska namn är Rattus norvegicus, samma som den vanliga vilda brunråttans. Dock finns det en mycket stor skillnad; tamråttan är en genom många generationer förädlad variant av den vilda råttan.
Att ha en råtta är alls inget nytt påfund. Det är känt att man haft tama råttor som husdjur så långt tillbaka som i början av 1800-talet, och redan 1901 hölls i London den allra första råttutställningen!
Tamråttan är lätt att sköta, den ställer inte stora krav på sin ägare och den blir otroligt tam och personlig. Om man påstår att djur kan tänka och fundera ut saker, så kan råttan det definitivt! En tamråtta kan bli en mycket tillgiven liten vän. Den lär sig på en gång vem som är matte/husse och vill gärna vara med överallt och se vad som händer.
Hanarna är oftast lugnare än honorna, även om det inte finns någon skillnad i övrigt i tamhet mellan könen. En mycket positiv egenskap är också att tamråttan ytterst sällan eller aldrig bits. Råttan är ett flockdjur och som sådant mår den dåligt av att vara ensam. Man bör ha minst två råttor som bor tillsammans och har sällskap av varandra; dessa råttor ska vara av samma kön.
Även om råttan tycker mycket om att röra sig fritt bör den ha en ordentlig bur där den kan tillbringa den tid då matte eller husse inte är hemma och lämpligen även på natten. Det finns ett flertal burar tillgängliga för gnagare (men kontrollera galleravståndet), en stor fågelbur fungerar också bra. Minimi-måtten är enligt lag 30 x 60 x 30 cm (för 2-3 råttor), men en betydligt större bur än så rekommenderas. Buren inreds med hyllor, grenar, hus, hängmattor och botten/grävlåda med strö.
På botten används vanligen strö av hampa, aspflis, alspån eller cellulosapellets. Kutterspån baserat på barrträd är inte lämpligt för råttor eftersom det irriterar luftvägarna. Många råttor har även en speciell toalettlåda med cellulosapellets (t.ex. Toalätt eller Remiss) inne i sin bur, vilket kan vara mycket praktiskt.
Tamråttan är ett av de lättaste djur man kan tänka sig att ha hemma. Maten är inget problem för en tamråtta. En basmatsedel för en råtta kan innehålla torrfoder för råttor, och utöver det små portioner av kokt ris, pasta, råa eller kokta grönsaker och frukter samt protein som kött, fisk, ägg, skaldjur. Det bör finnas burinredning av trä eller grenar av t.ex. hassel eller äppelträd, som råttorna kan gnaga på. En vattenflaska med färskt vatten ska alltid finnas tillgänglig och bör bytas varje dag.
Tamråttan finns idag i olika hårlag (de vanligaste i Sverige är idag slät och rex) och i flera olika färger, vilka i sin tur kan kombineras med ett antal olika teckningar; se utställningsstandard. SRS kan förmedla adresser till registrerade råttuppfödare; se SRS uppfödarregister.
En tamråtta är könsmogen redan vid ca 5 veckors ålder, och räknas som vuxen vid 5-6 månader. Hanar väger ca 500-800 g, honorna är mindre och väger runt 300-400 g. Vanligen blir en tamråtta mellan 2 och 3 år gammal. Honan går dräktig i 21-24 dygn och får i genomsnitt 10 ungar per kull, men det kan variera mellan en och tjugo stycken.
SRS rekommenderar sina uppfödare att inte para honor under 5 månaders ålder samt att inte sälja råttungar före fyllda 5 veckor. De ska då också väga minst 100 g. För vidare regler och bestämmelser för uppfödare inom SRS se ”SRS grundregler för uppfödare” och ”SRS rekommendationer för uppfödare”.
